virusten

Virusen är mikroskopiska infektiösa agenter som kräver värdceller för att föröka sig. Deras arvsmassa består av DNA eller RNA och är omgiven av ett proteinkapsid; många har också ett lipidhölje. Eftersom virus saknar egen metabolism och kan reproducera sig endast i levande celler betraktas de ofta inte som livsformer i strikt mening.

Virusen klassificeras vanligtvis efter typ av genom (DNA eller RNA), om de har hölje och hur de replikerar. Storlek och form varierar betydligt. I systematiken används olika kriterier, men grunden är hur viruset binder till och infekterar värdceller samt hur det sprider sig.

Livscykeln omfattar vanligtvis bindning till mottagarcellen, inträde, replikation av virusets arvsmassa, syntes av nya proteiner och montering samt frisättning av nya virala partiklar. Vissa virus integrerar sitt arvsmassa i värdcellens genom och kan ligga latent, medan andra producerar nya partiklar i snabb takt.

Värd och spridning: Virus har ofta specifika värdar och celltyper. Spridningen sker genom luftburna droppar, kroppsvätskor, blod, mat eller vatten, eller via insekter och andra vektorer. Vissa virus kan överföras mellan arter (zoonos).

Patogenes och sjukdom: Infektioner varierar från asymptomatiska till allvarliga och livshotande. Sjukdomsutfallet påverkas av virusets tropism, dos, värdens immunstatus och andra faktorer. Vaccination och antivirala läkemedel minskar vanligtvis sjukdomsbördan och spridningen.

Diagnostik och behandling: Diagnostik bygger på molekylära tester som PCR samt serologi. Förebyggande inkluderar vaccination och god hygien. Behandling består främst av antivirala läkemedel som hämmar olika steg i replikationen och av stödjande vård.

Historia: Upptäckten av virus som biologisk enhet lades fram i slutet av 1800-talet. Den vetenskapliga förståelsen av virus har lett till utvecklingen av vacciner och antivirala terapier samt insikt i hur virus påverkar hälsa och ekologi.