vattenpipa

Vattenpipa är en anordning som används för att röka tobaksblandningar genom vatten. Den förekommer i många kulturer och kallas ofta hookah eller shisha i engelskspråkiga sammanhang. Denna typ av rökinstrument har historiskt varit kopplad till sociala sammanhang och ceremoniella eller fritidsaktiviteter.

En vattenpipa består av flera huvuddelar: en bas fylld med vatten, en vertikal eller svängbar kolonn som kopplas till en skål där tobaken placeras, en nedåtgående stjälk som leder röken till vattnet och en eller flera slangar med munstycken. Tobaksblandningen, ofta kallad shisha eller mu’assal och blandad med melass eller fruktbaserade aromer, placeras i skålen. Kol placeras på ett perforerat nät eller folie över skålen och hettas med kol. När man suger i munstycket passerar röken genom vattnet och upp i slangen, där den kyls något innan den inhaleras.

Historiskt härstammar vattenpipan från Persien och Indien och spreds senare till Mellanöstern, Nordafrika och vidare till Europa och Nordamerika under århundradena. Det finns många variationer i design, storlek och antal slangar, men grundprincipen är densamma: röken produceras genom upphettning av tobaksblandningen och passerar genom vatten före inhalation.

Hälsa och underhåll: vattenpipa innebär tobaksrök och nikotin och medför hälsorisker som liknar andra former av tobaksanvändning, inklusive risker för lung- och hjärtkärlsjukdomar och cancer. Vatten filtrerar inte giftiga ämnen helt. Regelbunden rengöring av bas, stjälk och slangar med varmt vatten och milt diskmedel rekommenderas för att undvika lukt och ansamlingar.