växtområden

Växtområden är geografiska regioner där liknande växtsamhällen dominerar. De definieras vanligtvis av kombinationen klimat, markförhållanden och terräng, men påverkas också av människans markanvändning och naturliga störningar. Grundläggande faktorer är temperatur och mängd nederbörd över året, jordmånens näringsinnehåll och pH, samt hur vatten tas upp och dräneras. Tillsammans begränsar de vilka växter och därmed vilka växtsamhällen som kan förekomma i området.

Historiskt har forskare delat in växtområden i större enheter som biomer eller vegetationstyper: tundra, taiga (barrskog), lövskog, tempererade gräsmarker, stäpp, savann, öken och tropiska regnskogar. Dessa kategoriseringar speglar breda klimatiska och ekologiska skillnader som formar vilka arter som lever där.

Sverige och större delen av norra Europa kännetecknas av boreala skogar och tempererade löv- och gräslandskap, men klimatförändringar förflyttar gränserna mellan zoner och kan leda till förändringar i sammansättningen av växtområden över tid.

Växtområden kartläggs ofta med vegetationskartor och fjärranalys. Begreppet är centralt i övergripande ekologisk forskning, naturvård och markanvändningsplanering eftersom det speglar vilka ekologiska processer som råder och vilka arter samt ekosystemtjänster som finns där.

Bevarandebetydelse: skydd av växtområden syftar till att bevara biologisk mångfald och viktiga funktioner som jordens kolinlagring och vattenreglering.