utgångssignaler

Utgångssignaler är signaler som produceras av en teknisk enhet och används som kontroll- eller styrsignal till andra system eller komponenter. De skiljs från ingångssignaler, som är signalerna enheten tar emot. Vanliga utgångssignaler är analoga spännings- eller ström-signaler och digitala on/off-signaler. I många tillämpningar används även pulsbredmodulering (PWM) som en form av utgångssignal för att reglera effekt till en last.

Vanliga typer inkluderar analoga utgående spänningar eller strömmar, digitala utgångar och PWM-signaler. Analoga utgångar levereras ofta av en DAC och representerar kontinuerliga värden, medan digitala utgångar används för att styra reläer, transistorer eller styrsignaler. PWM ger en genomsnittlig analog effekt med digital utrustning och används ofta där exakt analognivå inte krävs.

Nivåer och standarder: spänningsbaserade utgångar som 0–5 V eller 0–10 V; strömloopar som 4–20 mA; digitala utgångar med TTL- eller CMOS-nivåer. Inom industriell automation används ofta 4–20 mA eller 0–10 V-signaler, ofta galvaniskt isolerade för att minska jordbrum och störningar.

Design och krav: utgångars belastning och impedans måste matchas, och bandbredd samt noggrannhet måste uppfyllas. Skydd mot överbelastning, korrekt jordning och isolation minskar brus och ökar säkerheten. Drivkrafterna ska ge tillräcklig ström och spänningshållning; kabelkvalitet och kabelsepareringspraxis är viktiga faktorer i systemets signalintegritet.

Användningsområden: industriell automation, process- och laboratorieinstrumentering, robotik, byggnadsautomation och konsumentelektronik. Förståelse av utgångssignaler är grundläggande för att tolka data och driva aktuatorer korrekt och säkert.