urinproduktionen

Urinproduktionen är den process genom vilken njurarna omvandlar blodplasma till urin. Den innefattar glomerulär filtrering, tubulär reabsorption och tubulär sekretion i nefronen. Det primära filtratet bildas i glomerulus genom filtrationsbarriären bestående av endotelceller, basalmembran och podocyter. Hos vuxna filtreras cirka 180 liter filtrat per dag, medan endast cirka 1–2 liter slutligen utsöndras som urin. Den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) ligger omkring 125 ml/min.

I proximal tubulus sker stor del av återabsorptionen: vatten, natrium, glukos och aminosyror. Henles slynga upprätthåller en osmolalitetsgradient i märgen som möjliggör koncentration av urin. Distala tubuli och samlingsrör finjusterar slutvolymen och koncentrationen av urin under hormonell kontroll. ADH (antidiuretiskt hormon, vasopressin) ökar vattenpermeabiliteten i samlingsrören; aldosteron ökar natriumreabsorption och kaliumutsöndring. Atrialiskt natriuretiskt peptide (ANP) hämmar natriumåterabsorptionen. Vissa ämnen sekreteras aktivt i tubuli, till exempel H+, ammonium och vissa läkemedel. I slutändan lämnar urea en del av sin mängd till den medullära gradienten, medan kreatinin utsöndras huvudsakligen oförändrad.

Urin består främst av vatten, urea, kreatinin och elektrolyter. Normal urin pH varierar ungefär mellan 4,5 och 8, och osmolalitet varierar starkt beroende på hydrering, från cirka 50 till 1200 mOsm/kg.

Urinproduktionen är central för homeostasen och reglerar kroppens vätske-, elektrolyt- och syra-basbalans samt avlägsnar metabola avfallsprodukter. Mätvärden som GFR och natriumutsöndring används för att bedöma njurfunktionen. Avvikelser i urinproduktion kan indikera tillstånd som oliguri, polyuri eller nocturi.