slutvolymen

Slutvolymen är den volym som ett system har efter att en process har avslutats. Den jämförs ofta med startvolymen och beskriver hur volymen har förändrats under ett förlopp. Begreppet används inom kemi, fysik, biologi och teknik för att beskriva resultatet av blandning, upplösning, fasändringar eller kompression och Expansion av gaser.

Inom gasjur används slutvolymen ofta tillsammans med ideala gaslagen. Om antalet ämnen n och temperaturen T är konstant och processen är isobarisk eller isothermal, är slutvolymen V2 kopplad till trycket via PV = nRT. Vid en isoterma processer ger P1V1 = P2V2, vilket visar hur volymen förändras med trycket. För andra processer kan slutvolymen inte utläsas från P2 ensam utan kräver kännedom om processens väg och temperatur.

I vätskor och fasta ämnen är slutvolymen volymen som uppnås efter stabilisering av systemet. Vid blandning eller upplösning uppstår ofta små avvikelser från additivitet av volymer på grund av krympning eller utvidgning vid interaktioner mellan ämnen. I praktiska tillämpningar mäts slutvolymen med kalibrerade behållare som gradsedlar, volymflaskor eller eller vid gaser med gasdunkar eller uppsamlingsmetoder.

Användning av slutvolymen är central i koncentrationsberäkningar, där mängden substans delas med slutvolymen. Relaterade begrepp inkluderar startvolymen, volymändring och volymexpansion.