uppvärderingar

Uppvärderingar är en redovisningsteknisk process där ett företags bokförda värde på tillgångar justeras uppåt i förhållande till deras marknadsvärde eller verkliga värde. Begreppet används främst för materiella tillgångar som fastigheter och maskiner, men kan även gälla andra tillgångar när det är möjligt att påvisa ett pålitligt marknadsvärde.

Inom internationell redovisning regleras uppvärderingar av principen att tillgångar ska visas i balansräkningen till ett värde som bättre speglar deras nuvarande ekonomiska värde. Företag kan välja uppvärderingsmodellen eller kostmodellen för vissa tillgångar. Vid uppvärderingsmodellen ökas tillgångens bokförda värde och en uppvärderingsreserve bildas i eget kapital vid positiva förändringar. Minskningar kan påverka resultatet om det inte finns tidigare uppvärderingsöverskott som kan absorberas. Avskrivningar justeras så att de speglar det nya värdet.

Genomförandet kräver tillförlitliga värden, ofta fastställda av oberoende värderare eller baserade på marknadsdata. IFRS, särskilt IAS 16 och relaterade standarder, betonar att uppvärderingar ska göras regelbundet när marknadsvärdena ändras betydligt och att rättvis värdering ska spegla aktuella omständigheter. Taxa konsekvenser varierar mellan länder; uppvärderingar kan påverka beskattningsunderlaget och framtida avskrivningar samt eventuella skattemässiga regler för uppjusterad tillgångsvärde.

Kritik mot uppvärderingar inkluderar ökad volatilitet i eget kapital och högre kostnader för regelbundna värderingar. Som alternativ används ofta kostmodellen eller impairment-bedömningar när marknadsvärden inte kan uppmätas tillförlitligt. Exempel på uppvärderingar är fastighetsvärden i fastighetsbolag eller utrustning vars marknadsvärde har stigit sedan inköp.