upplösliga

Upplösliga är ett svenskt adjektiv som används i kemi för att beskriva ämnen som kan lösa sig i ett visst lösningsmedel. En upplöslig substans bildar en homogen lösning när den blandas med lösningsmedlet, men lösligheten är alltid begränsad till en viss maximal koncentration vid en given temperatur och tryck. Se även olösliga, vilket beskriver ämnen som löser sig mycket dåligt i det aktuella lösningsmedlet.

Lösligheten mäts ofta i gram per 100 gram lösningsmedel, molar lösning (mol/L) eller molar löslighet, och kan variera med temperatur.

Faktorer som påverkar inkluderar lösningsmedlets poläritet, temperatur, tryck (särskilt för gaser) samt närvaron av andra joner (gemensam jon-effekt) och pH. Vid vattenlösningar kan vissa salter vara mycket upplösliga, andra endast sparsamt upplösliga, och vissa praktiskt taget olösliga. Begreppet löslighetsprodukt (Ksp) används för sparsamligt lösliga föreningar och beskriver relationen mellan avdunstat fast fas och lösta joner i jämvikt.

Gaser löser också i vätskor enligt Henrys lag: lösligheten ökar med ökat partialtryck av gasen. Temperaturen påverkar lösligheten: i allmänhet ökar lösligheten för endoterma föreningar när temperaturen ökar, medan exoterm löslighet faller med stigande temperatur.

Exempel: natriumklorid (NaCl) och glukos är mycket upplösliga i vatten vid rumstemperatur, medan sand (kiseloxid, SiO2) är olöslig.