upplåtning

Upplåtning är ett juridiskt begrepp som betecknar det när en person eller ett företag gör en sak eller en rätt tillgänglig för annan att använda, vanligtvis mot ersättning och under överenskomna villkor. Upplåtningen innebär normalt inte att äganderätten överförs. Begreppet används i flera sammanhang, såsom upplåtelse av fast egendom, lös egendom eller immateriella rättigheter.

Vanliga former är hyra av bostad eller lokal (hyran regleras av hyreslagen), arrende av jord- eller skogsmark, nyttjanderätt (rätt att använda en sak utan att äga den) samt licens att använda en upphovsrätt eller annan rätt. Valet av form påverkas av sakens natur, avtalets längd och hur mycket kontroll och ansvar som överförs till användaren.

Rättsligt regleras upplåtelser främst av civilrätt och fastighetsrätt. Upplåtaren har ansvar att låta den upplåtna saken användas enligt avtalets villkor och normalt underhållas i den mån det är avtalat; användaren ska i sin tur betala ersättningen, använda saken enligt avtalet och återlämta den i överenskommet skick i avtalsperiodens slut. Tillämpningen skiljer sig mellan hyra, arrende, nyttjanderätt och licens, särskilt vad gäller skydd, uppsägning och överlåtelser.

Den ekonomiska uppgörelsen kan vara löpande eller tidsbestämd; uppsägning eller förnyelse regleras i avtalet. Inkomst från upplåtning beskattas ofta som kapital hos upplåtaren, medan användaren kan ha avdragsmöjligheter i sin näringsverksamhet eller privata ekonomi beroende på sammanhanget.