uppdateringspolicy

Uppdateringspolicy är en samling regler och riktlinjer som styr hur en organisation hanterar programvaru- och systemuppdateringar. Syftet är att säkerställa säkra, stabila och uppdaterade tjänster samtidigt som användarens arbetsflöden skyddas mot onödiga störningar. Den gäller för all programvara och alla tjänster som tillhandahålls av eller förvaltas av organisationen, inklusive operativsystem, applikationer, beroenden och dataflöden i moln- eller lokala miljöer.

Policyens mål inkluderar att prioritera säkerhetsuppdateringar, definiera ansvar, sätta en uppdateringscykel och beskriva kommunikation. Uppdateringar delas vanligtvis in i säkerhetsfixar, buggfixar, prestanda- och funktionsuppdateringar samt nöduppdateringar som kräver omedelbar åtgärd.

Utrullning sker normalt genom kanaler som stabilt (produktionsmiljö), betaversioner eller interna testmiljöer. Det ska finnas en definierad tidsplan och en procedur för godkännande av uppdateringar, inklusive riskbedömning, påverkan på kompatibilitet och backup. Testning ska bedrivas i förväg, inklusive regressionstest och kontroll av beroenden.

Vid kritiska säkerhetsuppdateringar används ofta en snabbare tidsram och möjligheten till nöduppdatering även utanför normal release. Plan för återställning och rollback ska finnas, inklusive fullständig backup och tydliga återställningssteg.

Policyen beskriver livscykel och stödperiod, hur länge uppdateringar får stödges och när produkten går i avveckling. Ansvariga roller definieras inom organisationen samt krav på dokumentation, spårbarhet och efterlevnad av integritets- och säkerhetskrav.