underbehörighet

Underbehörighet är ett juridiskt begrepp som beskriver avsaknaden av tillräcklig behörighet eller mandat att vidta en viss åtgärd eller fatta ett beslut inom offentlig förvaltning eller i en professionell verksamhet. Begreppet står i motsats till behörighet och syftar på ett agerande som faller utanför den rättsliga ramen eller uppdragets omfattning.

Orsak till underbehörighet kan vara att befogenhet inte korrekt delegerats, att uppdragets omfattning är begränsad, eller att det krävs särskild utbildning, licens eller yrkesmässig legitimation som saknas. Lagstiftningen kan dessutom föreskriva att vissa beslut bara får fattas av särskilda myndigheter eller tjänstemän.

Rättsliga konsekvenser av underbehörighet är ofta att beslutet blir ogiltigt eller kan överklagas. I vissa fall träder rättelse in först när felet uppmärksammas, vilket innebär att en annan myndighet eller tjänsteman måste rätta till handlingen eller upphäva beslutet. Förvaltningsrättsligt är frågan central för rättssäkerhet och legitimitet i offentliga beslut.

Praktiska konsekvenser inkluderar behov av tydliga delegationer, klara befogenheter i uppdragsbeskrivningar och korrekt behörighetsnivå för varje uppgift. Överträdelser kan leda till rättelse, disiplinära åtgärder eller rättsprocesser.

Relationen till andra begrepp: underbehörighet är närbesläktat med behörighet och motsatsen till det engelska ajouristerna begreppet ultra vires, dvs. åtgärder som ligger utanför myndighetens mandat. Termen används främst inom svensk förvaltningsrätt och offentliga upphandlings- eller institutionssammanhang, samt i yrkesetik och utbildningssammanhang.