tättande

Tättande, eller tätning, är processen att skapa en tät gräns mellan två ytor eller delar genom att fylla eller överlappa fogar med tätningsmaterial. En tät fog motverkar passage av vatten, luft, damm och ljud och bidrar därmed till övergripande tätning, energibesparing och skydd mot fukt. Begreppet används inom bygg-, tillverkning-, VVS-, fordons- och industriområden samt vid renovering och glasfasader.

Områden där tätning är vanligt förekommande inkluderar byggkonstruktioner som fasader, fönster och dörrar, tak och källare; VVS- och avloppsinstallationer; samt montering av apparater och fordonskomponenter där vatten- eller lufttäthet krävs. Tätning kan också innebära ljudisolering och dammavskärmning i vissa industriella sammanhang.

Material och metoder. Vanliga tätningsmaterial är fogmassa i olika kemiska familjer, där silikon, polyuretanhärdande massor, akryler och polysulfid är vanligt förekommande. Butyl och andra elastomerer används i specifika applikationer. Valet påverkas av krav på vidhäftning, rörlighet i fogen, temperaturtålighet och miljö (UV-exponering, fukt, kemikalier). Applicering sker ofta med fogspruta eller för hand, följt av ytförslipning och maskering. Ytan förbereds så att den är ren, torr och fri från fett; vissa material kräver primning och särskild skötsel under härdning.

Standarder och kvalitetskrav. Tätningar följer ofta nationella och internationella standarder som EN 15651 och ISO 11600, som reglerar typer av tätningsmaterial, elasticitet och livslängd. Kontroll av fogbredd, rölighet och härdningstid är vanligt för kvalitetsuppföljning.

Miljö och underhåll. Tätningsmaterial kan avge flyktiga organiska föreningar och kräver god ventilation samt hantering enligt arbetsmiljö- och säkerhetsdatablad. Tätningar behöver underhåll och periodisk omåpning beroende på yta, väderexponering och användning. Historiskt har tätning utvecklats från äldre tätningsmetoder till moderna syntetiska fogmassor som möjliggör långvarig vidhäftning och hållbarhet.