tumörbekämpningen

Tumörbekämpningen omfattar de medicinska insatser som används för att diagnostisera, behandla och kontrollera cancer. Målet är ofta att bota eller förlänga överlevnaden, lindra symtom och förbättra livskvaliteten, samtidigt som vården tar hänsyn till patientens önskemål och tolerans för behandling.

De vanligaste behandlingsmetoderna är kirurgi för att avlägsna tumören, radioterapi (strålbehandling) som förstör cancerceller i eller nära tumören, samt systemiska behandlingar som sprids i kroppen. Dessa inkluderar kemoterapi, målinriktade läkemedel, immunterapi och hormonbehandling. I vissa fall används även stamcellstransplantation eller genterapier i forsknings- eller specialfall.

Behandlingsvalen baseras på tumörens typ och stadium, molekylära egenskaper, patientens allmäntillstånd och personliga preferenser. Beslut tas ofta i ett multidisciplinärt vårdlag eller tumörgrupp som kan bestå av onkologer, kirurger, radiologer, patologer och annan vårdpersonal samt patienten och närstående.

Behandlingen planeras som en multimodal strategi där olika metoder kombineras eller följs upp med singelterapi. Målet kan vara kurativt (botande) eller palliativt (symptomlindrande vid avancerad sjukdom).

Biverkningar och hantering är en viktig del av tumörbekämpningen och varierar beroende på behandlingstyp och individ. Utfallet varierar mellan cancerformer och bland patienter, och uppföljning med bild- och laboratorieundersökningar och återbesök är vanligt under behandlingens gång och efter avslutad behandling.

Forskning och kliniska prövningar bidrar till utvecklingen av nya behandlingar. Tillgång till vård och individualiserad behandling varierar mellan regioner och över tid.