tuggmuskulatur

Tuggmuskulatur är den muskulära grupp som möjliggör tuggning och andra rörelser av käken. Den består av fyra huvudmuskler: masseter, temporalis, m. pterygoideus medialis och m. pterygoideus lateralis. Musklerna ligger runt käkleden (den temporomandibulära leden) och förbinder kraniet med mandibeln.

Masseter är en tjock, kraftig muskel som sträcker sig från arcus zygomaticus till ramus mandibulae. Dess primära funktion är att höja mandibeln (stänga käken), men den bidrar även till protrusion och ökad bettkraft. Temporalis är en bred, fan-formad muskel som fäster i fossa temporalis och till coronoidprocessen; dess främsta uppgift är att höja mandibeln, medan de posteriora fibrerna kan retrahera den.

Medialis pterygoideus har ursprung i fossa pterygoidea och fäster på den mediala ytan av ramus mandibulae. Den fungerar som en höjare och assisterar vid protrusion. Laterala pterygoideus har ursprung i greater wing of sphenoid och pterygoidplattan och fäster vid discus articularis och halsen på condylen. Den främsta funktionen är att protrudera mandibeln och assistera öppningen av munnen samt möjliggöra sidledsrörelser (grinding) vid tuggning.

Alla tuggmuskler innerveras av trigeminalnervens mandibulara gren (V3). Blodförsörjningen till musklerna kommer främst från grenar av maxillarisarterien, såsom masseteric- och deep temporal-artärer.

Betydelse i kliniken: tuggmuskulaturen är central för effektiv tuggning och occlusion. Överbelastning, rytm- eller ocklusionsstörningar samt bruxism kan bidra till temporomandibulära störningar (TMD) och ansiktssmärta. Klinisk bedömning innefattar palpation, rörelseomfång och bettanalys.