trycknivån

Trycknivån, eller isobarisk yta, är en tänkt eller observerad yta i atmosfären där lufttrycket är konstant. Inom meteorologi används trycknivåer för att beskriva den vertikala strukturen i atmosfären, eftersom trycket minskar med höjden. Trycknivåerna används i väderkartor och modeller för att visa data i höjdperspektiv. Varje nivå definieras av ett givet tryckvärde, vanligtvis angivet i hPa (hektopascal).

Vanliga referensnivåer är 1000, 925, 850, 700, 500, 400, 300 och 200 hPa. Deras höjder över markytan varierar med temperatur och latitud; till exempel ligger 850 hPa omkring 1,5–2,0 km upp, medan 500 hPa ligger vid cirka 5–6 km. Höjden är kopplad till den atmosfäriska temperaturprofilen genom hypsometriska sambandet.

Mätningar av trycknivåer sker främst med radiosonder som följer med väderballonger och mäter tryck, temperatur och fuktighet under färden, men data hämtas också från vädermodeller och fjärranalys. Geopotentialhöjden på varje trycknivå anger höjden på den luftyta där trycket är konstant, vilket ger en bild av atmosfärens vertikala struktur.

Trycknivåer är centrala för prognoser och analys av jetströmmar och vertikala processer som konvektion och subsidence. De ger en sammanhängande bild av hur atmosfären uppför sig med höjden och hur luftmassor rör sig i differentierade höjdnivåer.