tryckmetoder

Tryckmetoder är konstnärliga tekniker där en bild överförs från en arbetsmatris till ett underlag genom tryck. Genom upprepade avtryck kan en bild bli flera exemplar. Traditionellt har dessa metoder varit centrala inom grafisk konst och används både i originalverk och i reproduktion.

Relieftryck: bildytan som avtrycks är upphöjd. Bläcket appliceras på den upphöjda ytan och överförs till papper när matrisen pressas. Vanliga tekniker är träsnitt och linoleumsnitt.

Intaglio/gravyr: bildens linjer och områden är skårade eller etsade i en metallplatta. Bläcket fyller spåren och överskottet torkas bort före tryckningen. Tekniker inkluderar etsning, gravyr, aquatint och mezzotint; resultatet kännetecknas av fina linjer och tonalitet.

Litografi (planografi): bilden ritas med fett på en plan sten eller metallplatta. Ytan behandlas så att vatten och olja reagerar olika, vilket gör att bläcket överförs där fettet finns. Litografi uppfanns av Alois Senefelder runt 1796 och har utvecklats till traditionell litografi samt modern sten-, metall- och offsettryck.

Serigrafi (silkscreen): en schablon på ett nät gör det möjligt att trycka färg genom nätet till underlaget. Tekniken lämpar sig särskilt bra för starka färger och stora ytor och används ofta i affischkonst och samtida grafik.

Monotypi/monoprint: unika tryck där bilden målas eller behandlas på en platta och avtrycks en gång, ofta i kombination med efterarbete. Editioner förekommer men är mindre vanliga.

Valet av metod påverkas av uttryck, antal exemplar och materialets egenskaper. Dessa tekniker kan också kombineras för mer komplexa resultat.