tryckkonstens

Tryckkonsten är en bred term för de konstnärliga tekniker som överför bilder från en tryckmatris till ett underlag, oftast papper. Genom olika processer kan flera exemplar av en bild produceras samtidigt, medan varje blad kan få unika detaljer. Tryckkonsten omfattar flera huvudgrenar, inklusive relief-, intaglio- och planografiska tekniker samt serigrafi och monotypi.

Historisk översikt: Tryckkonsten har rötter i Östasien, där träblocksnitt användes för bildframställning. I Europa utvecklades teknikerna under medeltiden och blomstrade i renässansen. Litografi uppfanns av Alois Senefelder 1796, och därpå förbättrades intaglio-teknikerna. Under 1900-talet etablerades tryckkonsten som självständig konstform och användes av konstnärer som Picasso, Chagall och Warhol, samtidigt som den behöll sin roll inom bok- och affischproduktion.

Tekniker: De huvudsakliga grenarna är relief (träblock, linoleum), där färg byggs upp på upphöjda ytor; intaglio (gravyr, etsning, aquatint), där färg hamnar i nedslagna fåror; planografi/litografi och serigrafi. Monotypi och fotogravyr används också, liksom moderna hybrider som giclée.

Upplagor och praxis: Tryckverk produceras ofta i begränsade upplagor och bladen signeras samt numreras. Matriserna bevaras eller förstörs för att kontrollera upplagan. Kvaliteten på papper och färg samt tryckpressens teknik påverkar resultatet.

Betydelse: Tryckkonsten har varit central för spridningen av bilder och text, från bokillustrationer till samtida konst. Den förenar reproduktion med experiment och har haft betydelse i både europeisk och asiatisk bildkultur.