transaktivering

Transaktivering är inom molekylärbiologi processen där transaktiva faktorer, ofta transkriptionsfaktorer eller coaktatorer, ökar transkriptionen av ett målgen. Detta sker oftast genom att proteiner binder till regulatoriska DNA-sekvenser nära promotorer eller enhancers, eller genom att bilda komplex med mediatorer som rekryterar RNA-polymeras II. Transaktivering är en central del av cellernas svar på interna och externa signaler och bidrar till regleringen av utveckling, ämnesomsättning och stressrespons.

Mechanismen innefattar ofta rekrytering av RNA-polymeras II till promotorn, kromatinremodellering och histonmodifieringar som gör DNA:t mer tillgängligt för läsning. Transaktiva proteiner kan fungera som direkta aktiva domäner eller som koaktorer som samverkar med mediator-komplexet. Aktiviteten kan regleras av signalvägar som fosforylering, acetylation eller andra posttranslationella modifieringar.

Exempel på transaktivering inkluderar HIV-1 Tat-proteinet som transaktiverar viralt transkript från LTR-sekvensen, p53 som transaktiverar målgener i cellcykel- och stressvägen samt östrogenreceptorn som ökar uttrycket av målgener när den binder hormon. Sådana mekanismer kan vara kontextberoende och moduleras av celltyp och utvecklingsstadium.

Inom bioteknik används transaktiverbara domäner för att skapa artificiella transkriptionsfaktorer och styra genreglering. För forskning och medicinsk behandling studeras transaktivering för att förstå sjukdomsmekanismer och utveckla nya genterapier.