trafikmodellering

Trafikmodellering är processen att beskriva, analysera och förutsäga hur människor och gods färdas genom vägnät och andra trafiksystem. Modeller används för att uppskatta resor, restider, köbildning och systemets kapacitet samt för att utvärdera planer, projekt och policyåtgärder inom transportsektorn.

Modellerna varierar i detaljnivå. Makroskopiska modeller behandlar trafik som kontinuerliga flöden med relationer mellan flöde, täthet och hastighet. Mikroskopiska modeller simulerar individuella fordon och förare, deras följning och acceleration. Mesoskopiska modeller är en mellanform. Traditionellt dominerade fyra-stegsmodellen regional planering och består av generation, fördelning, modalval och trafiktilldelning; modernare metoder inkluderar dynamisk tilldelning och agentbaserade eller dynamiska trafiksimuleringar.

Data till modellerna härrör från vägtrafikräknare, sensor- och gps-data samt uppgifter om resvanor. Modellkalibrering justeras mot uppmätta mått såsom flöden och restider, och valideras mot oberoende data för att bedöma tillförlitligheten.

Användningarna omfattar uppskattning av effekter av vägutbyggnader, planering av kollektivtrafik, trafikstyrning och incidentanalys samt bedömning av åtgärder som prissättning eller parkering. Begränsningar inkluderar osäkerheter i beteenden, datakvalitet och modellantaganden. Valet av metod beror på syfte, tidsram och tillgång till data.