torkningseffektivitet

Torkningseffektivitet är ett mått på hur effektivt en torkprocess avlägsnar fukt från ett material i förhållande till de resurser som används. Ur energiperspektiv definieras ofta torkningseffektiviteten som andelen tillförd energi som används för avdunstning av vatten. En vanlig formel är η_t = (m_vap × h_vap) / Q_in, där m_vap är mängden avdunstat vatten under en given period, h_vap den latenta värmen för vatten och Q_in den totala tillförda energin. En praktikparameter är specifik energiförbrukning SEC = Q_in / m_vap (kWh/kg avdunvat vatten). Slutfukthalt X_f i förhållande till initialfukthalt X_i används också för att bedöma hur fullständig torkningen varit.

Användningsområden: torkningseffektivitet tillämpas inom livsmedels-, trä-, pappers-, kemikalie-, jordbruks- och textilindustrin samt i andra industriella torkprocesser.

Faktorer: viktiga faktorer inkluderar torkmediets temperatur och flöde, luftfuktighet och temperatur i torkkanalen, produktens tjocklek, densitet och porositet samt hur fukten är fördelad i materialet.

Förbättringar: förbättringar uppnås genom ökat värmeöverföringsområde eller -hastighet, optimerat luftflöde och återcirkulation av uppvärmd luft, förbehandling av råmaterial, multistadietorkning och användning av alternativ teknik såsom vakuum-, mikrovågs- eller frysdrying.

Begränsningar: mätningar av m_vap och Q_in är föremål för fel, och icke‑uniform fuktdistribution kan leda till ojämn kvalitet och högre energiförbrukning.