toleransgränser

Toleransgränser är de gränser inom vilka ett mått eller en parameter får ligga för att uppfylla krav eller standarder. De används inom teknik, tillverkning och kvalitetsarbete för att definiera vilka variationer som är acceptabla kring ett designvärde.

Toleransgränserna består vanligtvis av ett nedre gränsvärde och ett övre gränsvärde—en bilateral tolerans—eller av ett enda gränsvärde vid unilateral tolerans. Dessa gränser anges ofta som lägre och övre gräns eller som specifikationer i form av ett målvärde och ett toleransområde. I vissa sammanhang används även geometriska toleranser som beskriver form, orientering och platsrelationer.

I tillverkning används toleransgränser i acceptanskontroll: ett föremål godkänns om dess mått ligger inom intervallet. Toleranser påverkar kostnad, tillverkbarhet och funktion; mycket snäva toleranser kräver oftare kontroller och dyrare processer. Vid mätningar bör mätosäkerheten beaktas, så att det uppmätta värdet ligger inom toleransområdet med hänsyn till osäkerheten.

Exempel: ett dimensionellt målvärde på 50,0 mm med bilateral tolerans ±0,1 mm ger toleransgränserna 49,9–50,1 mm. Om en mått uppmäts till 50,2 mm är den utanför toleransen och kräver åtgärd eller omklassificering.

Relaterade begrepp är specifikationer, gränsvärden och geometriska toleranser. Toleransgränser används även i miljö- och hälsoregler för att beskriva acceptabla variationer och risker i olika sammanhang.