titreringens

Titreringen är en analytisk kemisk metod som används för att bestämma koncentrationen av en okänd lösning genom att addera en lösning med känd koncentration. Metoden bygger på en noggrann tillsats av en titreringslösning tills en kemisk reaktion är fullständig, vilket ofta indikeras av en färgförändring (indikator).

Titreringar kan användas för att bestämma mängden av olika ämnen, såsom syror och baser, kadaver och joner, eller oxider och reducerare. Vanliga tillämpningar inkluderar mätningar av surhetsgrad (pH), alkalinitet, eller koncentrationen av metalljoner i lösningar.

Processen börjar med att en noga förberedd lösning med känd koncentration, kallad titrant, tillsätts till den okända lösningen, kallad analyten. Under tillsats observeras ofta en indikator som ändrar färg vid ekvivalentpunkten, där molarantalet av titranten är lika stort som analyten.

Ekvivalentpunkten är en viktig term inom titrering, eftersom den markerar den precis punkt då reaktionsförhållandet är fullständigt. För att förbättra noggrannheten används ofta en tupptitreringsmetod, där små volymer av titrant tillsätts, och resultaten visualiseras ofta med en titreringskurva, som visar pH eller annan mätning som funktion av tillsatt volym.

Titrering är en grundläggande och viktig metod inom analytisk kemi, som möjliggör kvantitativa analyser med hög precision och används bland annat inom laboratorieanalys, kvalitetskontroller och miljöanalys.