ekvivalentpunkten

Ekvivalenspunkten är i en titrering den punkt där mängden tillsatt titreringsmedel har reagerat med analyten i ett stökiometriskt förhållande, så att reaktionen är fullständig och inget överskott av någon reaktant återstår. Denna punkt är centralt för att bestämma hur mycket av titranten som krävs för att neutralisera eller omvandla analyten.

I praktiken observeras ekvivalenspunkten ofta indirekt. Metoderna inkluderar pH-mätning i en potentiometrisk titrering, konduktivitetsmätning, eller användning av indikatorer som ändrar färg vid närliggande pH eller koncentration. I många fall används också derivatan av pH-värdet eller konduktivitetskurvan för att lokalisera punktens position (till exempel den maximala åtgärden i d(pH)/dV).

Beräkningsmässigt är ekvivalenspunkten kopplad till mängderna av reaktanter. Vid en fullständig reaktion av analyt och titrant uppnås ekvivalens när n_analyte = ν · n_titrant, där ν är stökiometriska koefficienten. Volymen av titrant som krävs är V_eq = n_analyte / C_titrant, där n_analyte = C_analyte · V_analyte.

Förekomsten och karakteristiken av ekvivalenspunkten beror på vilken typ av titrering som utförs. För stark syra–stark bas-teknik är ekvivalenspunkten vid pH cirka 7 vid 25 °C. För svaga syror eller baser ändras pH vid ekvivalensen beroende på hydrolys och bildade konjugater. I polyprotisk titrering uppträder flera ekvivalenspunkter motsvarande de successive neutralisationerna. Ekvivalenspunkten används för att bestämma okända koncentrationer och som referenspunkt i kvalitativa och kvantitativa analyser.