tilltalet

Tilltalet är ett svenskt begrepp som betecknar sättet att tilltala eller adressera en person eller grupp i tal och skrift. Ordet används i flera fackområden, framför allt inom lingvistik, retorik, sociologi och teologi, där det kan avse både språkliga former (namn, titlar, pronomen, tilltalsformer) och kommunikativa funktioner (vänlighet, respekt, auktoritet, intimitet).

I lingvistisk och sociolingvistisk forskning studeras tilltalet som en del av pragmatiken: hur val av tilltalsform signalerar sociala relationer, rang och grupptillhörighet. Exempel är användningen av formella titlar kontra informella pronomen eller övergångar i normer för adressering, som Sveriges övergång till ett mer informellt "du"-bruk under 1900-talet. I retorik och litteratur kan tilltalet vara ett stilmedel, exempelvis direkt tilltal eller apostrofering, som skapar närhet eller engagemang hos mottagaren.

I religiösa och filosofiska sammanhang används termen för att beskriva Guds tilltal eller människans kallelse, där fokus ligger på innehåll och mottagarens tolkning snarare än enbart språklig form. Studiet av tilltalet omfattar även maktanalys, etik i kommunikation och förändringar i social praxis över tid.