tidsupplevelser

Tidsupplevelser är människans subjektiva upplevelse av hur mycket tid som förflyter. Denna upplevelse varierar ofta mellan olika situationer och mellan individer och är inte en exakt spegling av klockans gång. Inom kognitiv psykologi och neurovetenskap studeras hur uppmärksamhet, känslomässiga tillstånd och fysiologisk arousal formar tidsupplevelsen.

En central förklaring är ett inre tidsystem som ofta beskrivas som en pacemaker och en räknare; modellen kopplas till begreppen pacemaker-ackumulator och scalar timing theory. När uppmärksamheten fokuserar på tid eller arousal ökar antalet impulser som ackumuleras, vilket gör att en viss tidslängd upplevs längre än den är. Om uppmärksamheten riktas bort från tiden kan tidsperioden kännas kortare.

Flera vanliga mönster finns: tiden upplevs olika beroende på aktivitet. Tiden flyger när man har roligt och känns längre när man är uttråkad eller har hög stress. Vid mycket starka känslor eller farliga händelser kan upplevelsen av tidsförloppet förändras avsevärt; vissa upplever att tiden känns långsammare eller att händelserna varar längre än normalt.

Forskningen skiljer också mellan prospective timing, där personen vet att tid ska mätas under perioden, och retrospective timing, där tidslängden bedöms i efterhand utan kontinuerlig tidsuppmärksamhet. Vanliga experimentella uppgifter innefattar bedömning eller reproduktion av tidsintervall samt minnesbaserade uppskattningar.

Påverkan av ålder, neuropsykiatriska tillstånd och vissa neurologiska sjukdomar är vanligt förekommande, vilket gör tidsuppfattning relevant inom klinisk forskning, ergonomi, sportpsykologi och terapi.