texturändringar

Texturändringar avser förändringar i en ytas eller vävnads textur, det vill säga hur mjuk eller grov, slät eller nodulär ytan är, samt hur den känns och upplevs. Begreppet används inom flera olika fält där olika mekanismer kan ligga bakom förändringen, och där bedömningen ofta baseras på visuell observation och palpation.

Inom medicin och dermatologi uppträder texturändringar i huden i samband med åldrande, akneärr, postinflammatorisk hyperpigmentering, eksem eller solskada. De kan vara diffusa eller fokala och bedöms oftast kliniskt; vid oklara fall används ibland dermatoskopi eller hudbiopsi. Behandling är orsaksspecifik och kan innefatta fuktighetsbevarande krämer, retinoider, kemisk peeling, laserbehandling, dermabrasion eller mikronålsbehandling samt fillers för att återställa konturer och jämnhet.

I materialvetenskap och produktion beskriver texturändringar hur ytor blir mer eller mindre grova till följd av slitage, korrosion, oxidation eller termisk behandling. Yttextur påverkar bland annat friktion, slitstyrka och ytans vidhäftning. Textur mäts vanligtvis med profilometri eller bildbaserade metoder, och ytbehandlingar såsom polering, beläggningar eller annan ytbehandling används för att styra ytan.

I jord- och markvetenskap avser texturändringar förändringar i markens sammansättning och struktur genom vittring, erosion eller deposition. Dessa förändringar påverkar vattenhållning, näringstillgång och jordens stabilitet. Bedömning görs oftast genom att bestämma andelen sand, silt och lera (jordtextur) med hydrometri eller sedimentationsanalyser. Åtgärder för att motverka oönskade texturändringar inkluderar marktäckning, tillskott av organiskt material och åtgärder som förbättrar jordens struktur.

---