sönderfallstyper

Sönderfallstyper är de olika vägar som instabila kärnor kan följa när de omvandlas till stabilare tillstånd. Dessa processer kallas gemensamt radioaktiva sönderfall och kännetecknas av förändringar i kärnans massantal och/eller atomnummer samt av den energi som frigörs.

De vanligaste typerna inkluderar alfasönderfall, betasönderfall och gamma‑sönderfall samt mer sällsynta vägar som elektroninfångning, neutronemission, kärnklyvning och klustersönderfall. Alfasönderfall innebär att kärnan avger en heliumkärna (alfapartikel). Då minskar massantalet med fyra och atomnumret med två. Betasönderfall delas i beta minus och beta plus (positronemission). Vid beta minus omvandlas en neutron till proton och en elektron samt en antineutrino avges, vilket ökar Z med ett. Vid beta plus omvandlas en proton till neutron med utsläpp av en positron och en neutrino, vilket minskar Z med ett. Elektroninfångning är en konkurrerande process där en kärna fångar in en inner elektron och omvandlas till proton, vilket också minskar Z.

Gammabrytning eller gammasönderfall är deexcitation av kärnan från ett upphetsat tillstånd utan förändring av A eller Z, vanligtvis genom emission av gamma-strålning. Neutronemission reducerar massantalet med en och lämnar Z oförändrat. Kärnklyvning är när tunga kärnor splittras i två lättare kärnor och ofta flera neutroner, en process som är central i kärnkraft och kärnvapen. Klustersönderfall är en ovanligare väg där kärnan avger ett större kärnkluster (t.ex. ett kol- eller neonkluster), vilket minskar både A och Z. Varje sönderfallstyp bestäms av kärnans struktur och energikravet (Q-värdet) samt ger upphov till olika strålningsspektra och halveringstider.