systemegenskaper

Systemegenskaper är de egenskaper hos ett system som beskriver hur det fungerar, uppför sig och vilken kvalitet det uppnår under olika förhållanden. Begreppet används inom systemutveckling, arkitektur och kravarbete för att fastställa både vad systemet gör och hur väl det gör det, över livscykeln och i olika driftsmiljöer.

Systemegenskaper delas vanligtvis in i funktionella och icke-funktionella kvalitetsattribut. Funktionella egenskaper avser vad systemet gör, såsom affärslogik, datahantering och gränssnitt mot användare eller andra system. Icke-funktionella egenskaper, ofta kallade kvalitetsattribut, inkluderar prestanda, tillgänglighet, säkerhet, användbarhet, underhållbarhet, portabilitet, skalbarhet och interoperabilitet. Tillsammans beskriver de hur bra och hur pålitligt systemet uppfyller sina mål.

Dokumentation och mätning av systemegenskaper sker vanligtvis i krav-/kravspecifikationer, arkitekturdokument och testplaner. Egenskaperna utvärderas genom olika metoder, som funktionella tester, prestanda- och belastningstester, säkerhetstestning, användbarhetstester och tillgänglighetstester. Olika egenskaper kan kräva olika mätvärden och accepterade gränser.

Det finns ofta handel med olika egenskaper; exempelvis kan ökad säkerhet eller högre prestanda innebära högre kostnader eller lägre användarvänlighet. Att tydligt definiera, kommunicera och följa upp systemegenskaper under hela projektet och i driftsfasen stödjer tydliga krav, riskhantering och bättre beslut om arkitektur och investeringar.