syrecyklerna

Syrecyklerna är en term inom ekologi som beskriver de biogeokemiska processer som reglerar syrgashalten i jordens atmosfär och oceaner. De omfattar både biologiska och geokemiska mekanismer som producerar och förbrukar syre och därmed länkar ekosystem, hav och olika reservoarer av syre. Syrehalten i atmosphere n variationer över tid påverkas av globala flöden mellan producerande och förbrukande komponenter i biosfären och geosfären.

De centrala processerna i syrecyklerna är fotosyntes, som frigör syre, samt respiration och nedbrytning, som konsumerar syre. Oceanen spelar en stor roll genom gasutbytet med atmosfären och genom fotosyntes av fytoplankton. Förlagring eller begravning av organiskt material minskar syrets förbrukning över geologiska tidsrymder och kan därigenom bidra till längre sikt ökningar av syre. Andra bidragande processer är oxidation av mineraler, förbränning av fossila bränslen och vädering, vilka var och en påverkar syrgasens pool på små men förekommande sätt. Cyklens olika komponenter arbetar på tidsramar från minuter till miljoner år.

Reservoarerna för syre är atmosfären, biosfären, haven och sedimenten. Flödena mellan dessa reservoarer är stora och tenderar att balansera på lång sikt, vilket håller nuvarande syrgashalt relativt stabil. Mänsklig aktivitet påverkar cykeln indirekt genom att förändra kolcykeln och syreefterfrågan via förbränning och markanvändning, även om den omedelbara effekten på atmosfärens totala syreantal är begränsad jämfört med den totala poolen.

Relaterade ämnen inkluderar syrecykeln, biogeokemiska cykler och fotosyntes.