ståstodstått

Ståstodstått är en term som förekommer i lingvistiska tankeexperiment och pedagogiska exempel för att illustrera hur tempus och aspekt kan konstrueras i verbböjning. Termen är inte en del av standard svensk grammatik utan används som ett hypotetiskt exempel. Namnet kommer från tre grundformer av verbet stå: infinitivformen stå, preteritum stod och supinum stått, som sammanfogats till ståstodstått.

Etymologi och konstruktion: Ordet bildas genom att sammanfoga infinitivformen stå, preteritumformen stod och supinumformen stått. Avsikten är att visa hur en teoretisk form kan bära flera temporala informationskällor samtidigt.

Användning och funktion: Inom typologi och språkundervisning används ståstodstått som ett tankeexperiment för att undersöka hur tidsinformation kan fördelas mellan olika morfemer, hur kontexten hjälper till vid tolkningen och vilka problem som uppstår när flera tidsaspektiska signaler förenas i en enda form.

Viktiga insikter: Konceptet belyser skillnader mellan tidsmarkörer och aspekt och illustrerar hur olika språk prioriterar olika sätt att uttrycka tid. Det används framför allt i teoretiska sammanhang och i undervisning om morfem och verbböjning. Det är ett konstruerat begrepp.