stållegeringer

Stållegeringar är järnbaserade legeringar där grundmaterialet är stål och där kolhalten i kombination med andra legeringselement ger materialet olika egenskaper. Genom tillsatser av krom, nickel, vanadin, molybden, volfram, titan, niobium och andra ämnen kan stålet få ökad styrka, slitstyrka, seghet eller korrosionsbeständighet. Hur elementen blandas och hur stålet värmebehandlas bestämmer dess mikrostruktur och därmed dess beteende i olika miljöer.

Rostfria stål kännetecknas av hög kromhalt (ofta över 10,5 %) och god korrosionsbeständighet. Verktygsstål innehåller vanadin, kol och andra legeringsämnen för hårdhet och slitstyrka. HSLA-stål (high-strength low-alloy) ger hög styrka med god formbarhet. Åldringshärdade stållegeringar får sin styrka genom karbidering och åldring, vilket ger mycket hög hållfasthet vid god seghet.

Tillverkningen sker i moderna stålfabriker där råjärn omvandlas till grundläggande stål och där legeringselement tillförs i smältan eller genom efterföljande bearbetning. Efter smältning följer formning, gjutning och kall- eller varmbearbetning. Värmebehandlingar som normalisering, härdning och temperering används för att uppnå önskad mikrostruktur och egenskaper som hårdhet och seghet.

Användningarna av stållegeringar är breda och inkluderar bygg- och infrastruktur, fordonsindustrin, verktyg och maskindelar, flyg- och rymdrelaterad utrustning samt olje- och gasindustrin. Deras mångsidighet gör att legeringselementen kan väljas för att möta specifika krav på styrka, vikt, korrosionstålighet eller bearbetbarhet.