stålfibre

Stålfiber är korta ståltrådar som blandas i betong eller andra cementbaserade material för att öka tuffhet, sprickkontroll och återgång efter sprickbildning. Genom att sprida fibrerna i materialet kan flera små sprickor uppstå och därmed fördelas belastningen bättre över konstruktionen. Stålfiber används främst i fiberförstärkt betong (FRC) för att förbättra prestanda vid tunga eller dynamiska laster samt i sprutbetong och precastprodukter.

Typ och material

De vanligaste fibrerna tillverkade av kolstål eller rostfritt stål kan vara raka eller deformerade, ofta med krokformade ändar för bättre anknytning i betongen. Längder är typiskt i intervallet 6–60 millimeter och diametrar omkring 0,25–1 millimeter, vilket ger ett aspect ratio vanligtvis mellan cirka 50 och 100. Ytbehandlingar som galvanisering eller rostfri beläggning används för att minska korrosionsrisk i aggressiva miljöer.

Tillverkning och standarder

Stålfibrer produceras genom dragning av ståltrådar följt av deformation av ändarna för att förbättra vidhäftning till cementpaste. Det finns internationella standarder och testmetoder för stålfibrer i betong, bland annat EN 14889 samt olika ASTM- och nationella standarder, vilka specificerar egenskaper och provningar.

Användning, fördelar och begränsningar

Stålfiber används i byggmaterial som golv, våningar, tunnlar och sprutbetong där ökad sprickkontroll och energiupptagning är fördelaktigt. Fördelarna inkluderar ökad efterbrottskapacitet, bättre tuffhet och potentiellt minskat behov av konventionell armering. Begränsningar inkluderar påverkan på arbetsbarhet vid hög dosering, risk för klumpar om blandningen inte blandas ordentligt samt korrosionsrisk i vissa miljöer; rostfria eller belagda fibrer kan övervägas i sådana fall. Stålfiber bidrar till livslängd och hållbarhet hos betongkonstruktioner när rätt typ och dosering används.