stämmighet

Stämmighet är ett svenskt substantiv som betecknar överensstämmelse, sammanhållning eller enhet. Begreppet används inom flera områden för att beskriva hur olika delar hänger samman och stödjer ett sammanhang eller en ton. I vardagligt språk kan stämmighet syfta på hur väl olika delar passar ihop i ett sammanhang, till exempel i en berättelse eller argumentation.

Inom musik används stämmighet om hur väl olika stämmor eller röst- och instrumentpartier passar ihop i en polyfon textur. Det handlar om att tonhöjder, rytm och frasering bildar en sammanhållen helhet samt att klangen upplevs som balanserad. God stämmighet uppnås när partierna följer en gemensam funktionell relation och därmed låter harmoniskt och tydligt.

I litteratur- och språkvetenskaplig kontext beskriver stämmighet också hur väl en text eller ett argument hänger ihop: hur teman, motiv och strukturella element stödjer huvudtesen och hur läsaren upplever en logisk och språklig enhet.

Etymologiskt härrör stämmighet från stämma, kopplat till röst och ton, och uttrycker idén om att olika delar överensstämmer i ett gemensamt system.

Användningen av termen varierar mellan disciplinerna; i musik är stämmighet ett tekniskt begrepp, medan det i kritisk kommunikation ofta betecknar en generell känsla av koherens och enhet i ett verk.