strömningsriktning

Strömningsriktning är riktningen i vilken ett flöde rör sig. Begreppet används inom fluiddynamik, meteorologi, ventilation och processindustri för att beskriva hur vätska eller gas rör sig genom ett område eller ett system. I praktiken är strömningsriktningen ofta kopplad till en definierad referensriktning, exempelvis längs en pipeaxel eller i horisontell/vertikal riktning i en byggnad.

Hastigheten hos ett flöde består av en riktning (v) och en storlek (mängd). Volymflöde, som betecknas Q, är ett mått på mängden vätska eller gas som passerar per tidsenhet och kan ha tecken som indikerar riktningen i förhållande till en vald axel. I rörnät och processanläggningar används ofta tydliga flödesriktningar för att styra komponenter som pumpar, ventiler och sensorer.

Man mäter strömningsriktning med olika tekniker beroende på medium och tillämpning. Lokala riktningar av vektorfältet kan kartläggas med instrument som pitotrör, flödesmätare eller partikelbildnings- och velocitetsmätning (PIV). Inom meteorologi används vindriktning för att beskriva riktningen från vilken vinden kommer. Flödesvisualisering med färg eller spårämnen hjälper vid förståelsen av hur strömningar organiserar sig i komplexa system.

Enheten och konventionen för strömningsriktning är central vid konstruktion och analys, eftersom fel riktning kan leda till ineffektivitet, tryckfall eller skadliga återflöden. Riktningen kan ändras över tid till exempel vid invertering av flöde eller i svängningar i naturliga system.