strömförande

Strömförande är ett adjektiv som beskriver ett ämne eller medium som tillåter elektrisk ström att passera genom det. Vanligen används termen inom fysik, elektronik och elektroteknik. Egenskapen benämns konduktivitet eller elektrisk ledningsförmåga.

Konduktivitet σ bestäms i enheten Siemens per meter (S/m). Motsatsen är isolerande, eller icke-ledande. Materialets resistivitet ρ är lika med 1/σ; konduktivitet är alltså hur lätt elektroner eller joner rör sig genom materialet. Elektrisk ström i ett material uppstår när ett elektriskt fält driver rörliga laddningar: fria elektroner i metaller, eller joner i lösningar. I halvledare beror strömförande egenskap på temperatur, dopning och ibland ljus.

Exempel på strömförande material är metaller som koppar och silver, som har mycket hög konduktivitet och används i ledningar. Aluminium används också som ledare. Vatten som innehåller upplösta salter eller joner är ofta strömförande, medan torrt trä och vanligt glas fungerar som isolatorer på grund av låg konduktivitet.

Strömförande egenskaper är centrala i konstruktion av ledningar, kablar, elektriska apparater och skyddssystem. Lagar som beskriver sambandet mellan spänning, ström och motstånd, särskilt Ohms lag V = IR, används för att analysera hur strömförmågan uppstår i olika material.