strålningsbehandling

Strålningsbehandling, ofta kallad radioterapi, är en medicinsk behandling som använder joniserande strålning för att döda cancerceller eller få dem att sluta växa. Den ges som ensam behandling eller i kombination med kirurgi, kemoterapi eller immunterapi och kan ges externt mot kroppen eller genom brachyterapi där små radioaktiva källor placeras nära tumören.

Hur det verkar: Strålningen orsakar DNA-skador i cellerna. Cancerceller är ofta sämre på att reparera sådana skador än friska celler, vilket leder till celldöd och tumutvecklingens avstannande. Behandlingen ges i små dagliga doser över flera veckor för att minska skador på frisk vävnad.

Planering och teknik: Innan behandlingen påbörjas görs avbildning (t.ex. CT, ibland MR eller PET) för att definiera måltumören och känsliga organ. Dosen och riktningen bestäms för att leverera hög tumordos och samtidigt skydda omgivningen. Externa tekniker inkluderar linjäracceleratorer med tre-dimensionell konformering, intensitetsmodulerad strålbehandling och bildstyrd radioterapi. Brachyterapi placeras nära tumören.

Indikationer och mål: Strålbehandling används vid många cancersjukdomar, till exempel prostata, bröst, huvud- och hals-, lung- och gynekologiska tumörer. Den kan vara kurativ eller palliativ och används ofta i kombination med andra behandlingar.

Biverkningar och säkerhet: Akuta biverkningar uppträder oftast i behandlingsområdet och kan vara hudirritation, trötthet eller slemhinnebesvär. Långsiktiga biverkningar beror på dos och plats och kan uppträda långt efter avslutad behandling. Behandlingen kräver noggrann dosplanering av medicinska fysiker och uppföljning av vårdteamet.