strålkollimation

Strålkollimation är processen att forma och rikta strålar eller partikelstrålar så att deras riktningar blir parallella och deras divergens minimeras. Målet är att uppnå låg divergens över ett visst avstånd, vilket förbättrar upplösning, dosbegränsning eller fokus.

I optik används kollimation ofta med linser eller speglar för att producera parallella strålar, vilket är vanligt i lasersystem. Avancerade kollimatorer kan även kombinera expander-linser och spatial filter för att förbättra strålens kvalitet; divergensen beskrivs vanligtvis med divergensvinkel och M^2-värde.

I strålfysik, medicinsk strålterapi och radiografi används mekaniska, magnetiska eller elektrostatiska kollimatorer för att forma tvärsnittsprofilen på strålen och avlägsna oönskad lateral strålning.

Utmaningar inkluderar diffraktion som sätter en grundläggande begränsning för divergensen, samt materialpåverkan och långsiktig hållbarhet hos kollimatorn. Inom medicinsk strålterapi krävs noggrann kalibrering och geometrisk anpassning för att uppnå önskad dosdistribution och skydda frisk vävnad.

Termen används inom optik, partikelacceleratorer och medicinsk strålterapi.