stråledosis

Stråldos, eller strålningsdos, är ett mått på hur mycket energi som ioniserande strålning överför till ett visst material per kilogram. Den absorberade dosen mäts i grå (Gy), där 1 Gy är lika med 1 joule per kilogram. För att bedöma biologisk risk används även dosmått som beskriver effekter på kroppen, i enheten sievert (Sv).

Den biologiska effekten av strålning beskrivs med den ekvivalenta dosen H_T i en viss vävnad T, där H_T = D_T × w_R och w_R är strålningsvikt för typ av strålning. Den sammanlagda risken för hela kroppen beräknas som den effektiva dosen E, där E = Σ_T w_T × H_T och w_T är vävnadsviktningsfaktorer. På så sätt används Gy för avsiktligt mått på energi som absorberats och Sv för att uppskatta biologisk risk.

Det finns två huvudtyper av stråldoseffekter. Det deterministiska, som har en tröskel och ofta visar tydliga symtom vid höga doser (t.ex. hudrodnad eller strålsjuka). Det stokastiska, där riskerna för cancer och ärftliga effekter ökar med dosen utan ett tydligt tröskelvärde och där sannolikheten används som mått på risk.

Källor till stråldos inkluderar medicinska bilder (röntgen, CT), bakgrundsstrålning, yrkesexponering inom kärnteknik och flygtrafik, samt vid allvarliga händelser kärntekniska utsläpp. Vanligtvis ligger den naturliga bakgrundsstrålningen på några millisievert per år, medan medicinska undersökningar kan tillföra större doser.

Säkerhet och gränser fastställs av internationella riktlinjer. Vanliga gränser är cirka 20 mSv per år i genomsnitt för arbetsmiljö (dock högst 50 mSv i ett enskilt år), cirka 1 mSv per år för allmänheten, och särskilda gränser för ögonlins, hud och extremiteter.