stenåldern

Stenåldern är den tidigaste perioden i människans förhistoria och kännetecknas av att redskap och vapen huvudsakligen tillverkades av sten. I Norden, inklusive Sverige, delas stenåldern ofta in i tre faser: äldre stenåldern (paleolitikum), mellanstadiet (mesolitikum) och ny stenåldern (neolitikum). Perioden sträcker sig från slutet av den sista istiden fram till början av metallbruk i regionen.

Under äldre stenåldern var samhället främst organiserat kring jakt och samlande. Verktygen bestod huvudsakligen av knäckt sten, ben och trä. Människogrupper levde i små grupper som följde årstiderna och rörde sig mellan kust- och inlandsmiljöer, flyttande efter tillgången på bytesdjur, fisk och växter.

I mellanstadiet skedde förändringar i livsformen och tekniken. Ökningar i rörlighet och handel, användning av mikrolitverktyg (små stenverktyg) och båtar bidrog till bredare kontaktnät och anpassningar till olika miljöer.

Neoliten kännetecknas av jordbrukets och bosättningens framväxt: odling av växter, domesticering av djur, användning av keramik och nya bostadsformer. Samhället blev mer varierat och arbetsdelningen mer komplex. Gravfält och andra arkeologiska fynd ger bild av religiösa och sociala praktiker.

Stenålderns slut sammanföll med metallens intåg i Norden, som övergick till bronsålder och senare järnålder. Arkeologiska fynd som boplatser, verktygsföremål, gravar och hällristningar ger kunskap om livet under stenåldern och hur samhällen utvecklades.