järnålder

Järnålder, eller järnåldern i Norden, är den tidsperiod då järn blev det dominerande materialet för verktyg och vapen och som därigenom fick stor betydelse för samhällsutvecklingen i Norden. Omfattningen är ungefär från 500 f.Kr. till omkring 1050 e.Kr., med regionala variationer mellan Sverige, Norge, Danmark och andra delar av Norden. I vissa sammanhang används även indelningar i äldre järnåldern, mellersta järnåldern och yngre järnåldern.

Under järnåldern genomfördes betydande förändringar i samhällsstruktur och ekonomi. Jordbruket intensifierades, befolkningen växte och by-samhällen växte fram. Sociala hierarkier blev tydligare, vilket manifesterades i kraftfulla hövdingagravar, större långhus och andra monumentala byggnader. Järnproduktionen spreds i smedjor över regionerna och bidrog till nya verktyg, vapen och arbetsredskap. Handel och kontakter över hav och kustsamhällen ökade, särskilt med Baltikum, kontinenten och Storbritannien, vilket medförde kulturella och tekniska influenser.

Kulturellt kännetecknas järnåldern av bruk av runor i senare faser och av religiösa praktiker som präglades av asatron. Under senare delen av perioden ökade kontakterna med kristna kulturer, vilket så småningom ledde till kristendomens införande och en omvandling av religiösa och sociala strukturer.

Järnåldern lade grunden för övergången till medeltiden i Norden. Den medförde centralisering av makt, teknisk kompetens inom smide och jordbruk samt ett allt tätare nätverk av handel och kommunikation, vilka tillsammans förberedde vägen för senare kungadömen och kyrklig organisation.