standardobservatörerna

Standardobservatörerna är idealiserade referensmodeller av mänskligt färgseende som används inom färgvetenskap för att beskriva hur färger upplevs under standardbetingelser. De gör det möjligt att omvandla en spektral kraftfördelning till ett uppsatt färgrymdsformat, ofta via CIE:s XYZ-tristimulusvärden.

Historik och grundbegrepp. Färgmatchningsexperiment som genomfördes i början av 1900-talet av Wright och Guild lade grunden för det som senare kallas standardobservatörer. Den ursprungliga modellen var en 2-graders standardobservatör, avsedd att spegla färguppfattningen i ett litet synfält. Resultatet utmynnade i färgmatchningsfunktioner, x-bar(λ), y-bar(λ) och z-bar(λ), som används för att beräkna tristimulusvärdena X, Y och Z från en given spektral distribution.

1964 års kompletterande standardobservatörer utvidgade till ett större synfält, vanligtvis beskrivet som 10-gradersobservationer, och introducerade uppdaterade färgmatchningsfunktioner för en vidare del av spektrumet. Trots dessa vidareutvecklingar används än idag den grundläggande idén om standardobservatörer som en gemensam referens för att konvertera färguppfattning mellan olika spektrometriska och bildrelaterade färgrymder.

Användning. Standardobservatörerna ligger till grund för omvandlingen av spektrala kraftfördelningar till XYZ-tristimulusvärden, vilka i sin tur används i olika färgrymder som sRGB, Adobe RGB och Rec. 2020. De fungerar som en neutral referens i färglära, bild- och ljusdesign samt i kvalitetssäkring av färgåtergivning.