spädningsbehov

Spädningsbehov, eller dilutionbehov, är ett begrepp som används inom kemi, farmakologi, laboratorievetenskap och livsmedels- eller jordbrukssektorer för att beskriva hur mycket en koncentrerad lösning måste spädas för att nå en önskad slutkoncentration och volym. Begreppet används vid planering av beredningar, dosering och experiment där noggrannhet och säkerhet är avgörande.

Beräkning och princip: Spädning kan beskrivas med volymkonserveringens likhet C1V1 = C2V2, där C1 är koncentrationen i stocklösningen, V1 det användna volymen av stocklösningen, C2 önskad koncentration och V2 den totala volymen efter spädning. Exempel: En stocklösning med 100 mg/mL ska användas för att få 10 mg/mL i en slutvolym på 10 mL. Då V1 = (C2V2)/C1 = (10 mg/mL × 10 mL)/100 mg/mL = 1 mL. Tillsätt 9 mL diluent.

Användningsområden: Inom medicin används spädning för att förbereda infusioner, ögondroppar och andra läkemedelsberedningar. Inom laboratorier används det vid framställning av standardlösningar, kalibrering och experiment. Spädning är också vanlig inom jordbruk och livsmedelsproduktion när koncentrerade produkter blandas ut.

Faktorer och risker: Noggrannhet i mätning, val av lämplig spädningsvätska, stabilitet och kompatibilitet hos ämnet, osmolalitet och pH samt säkerhets- och överdosrisker. Felaktig spädning kan leda till ineffektivitet eller skadlig effekt.

Se även: dilution, koncentration, stocklösning, farmakologi.