sprinthastighet

Sprinthastighet är den maximala hastighet som uppnås under en sprint. Den beskriver den hastighet som en löpare når under en sprintsekvens och är i princip den högsta ögonblickliga hastigheten, till skillnad från medelhastigheten över hela loppet. Begreppet används främst inom friidrott och idrottsbiomekanik, men kan också tillämpas på andra sprintrelaterade aktiviteter.

Sprinthastighet mäts ofta genom delsträckor i sprinten eller med videoinspelning och algoritmer som beräknar instantaneous hastighet. I officiell tävling rapporteras endast tiden över distansen, men med modern teknik kan sprinthastighet uppskattas med hjälp av sensorer (laser/radar), fotofinishdata och videouppföljning. Under bästa förhållanden uppnår elitlöpare sin sprinthastighet i den senare delen av sprinten, typiskt inom 40–70 meter.

Värden: Elite män når ofta sprinthastighet omkring 12 meter per sekund (ungefär 43 km/h). Elite kvinnor når ofta cirka 10–11 m/s (cirka 36–40 km/h). Dessa siffror varierar beroende på teknik, start och tävlingsförhållanden samt mätmetod.

Faktorer: Sprinthastighet påverkas av acceleration, stegfrekvens, steglängd och kraftutveckling i benen, samt teknik i starten och uppnående av full hastighet. Träning fokuserar ofta på styrka, snabbhet, teknik och effektivt utnyttjande av hastigheten. Yttre faktorer som vind, spårkvalitet och underlag påverkar också.

Användning och relaterade begrepp: Sprinthastighet används för att analysera prestationsförmåga och planera träning samt förebygga skador. Den jämförs ofta med medelhastighet och acceleration samt med topphastighet i olika sprintdiscipliner.