spricknätet

Spricknätet är ett nätverk av sprickor i berg, sten eller betong där sprickor är systematiskt sammanlänkade så att vätska eller gas kan flöda. Nätverket bildas av olika mekaniska processer, främst bergtektoniska spänningar, temperaturskillnader och kemisk påverkan, men kan också utvecklas genom gruvdrift eller hydraulisk stimulation. Spricknätets utsträckning definieras av spricktäthet (antal sprickor per enhet yta eller volym), orientering och längdfördelning samt öppningar (apertur) som styr flödet.

Beskrivning av spricknätet används inom hydrogeologi, geoteknik och petroleumsteknik för att bedöma hydraulisk ledningsförmåga och transport av föroreningar. Nätverkets geografiska och geometriska egenskaper avgör hur lätt vätska rör sig igenom berg och hur kontinuiteten av flödet uppstår. Fraktal eller statistisk modellering används för att beskriva längd-, avstånds- och orienteringsfördelningar, medan diskreta spricknätmodeller (DFN) används för att simulera flöde och reservoarförändringar.

Metoder för att analysera spricknät inkluderar fältobservationer, borrkärnor, väl- och seismiska data, samt geostatistiska och numeriska simuleringar. Spricknätets studier bidrar till riskbedömningar, vattenförsörjning, avlopps- och grundvattenförsörjning, samt planering av energiresurser. Etymologiskt kommer ordet från det svenska spricka och nät.