spetsbåge

Spetsbåge är en arkitektonisk båge med spetsig topp, i motsats till en rund romersk båge. Termen härstammar från svenska ord som spets och båge och används främst för att beskriva den typ av båge som är karakteristisk för gotisk arkitektur. Spetsbågen används för att rikta byggnadens tryck nedåt och åt sidorna, vilket möjliggör tunnare pelare och bredare fönster.

Tekniskt kännetecknas spetsbågen av att toppen bildas av två cirkulära bågar som möts i en spets. Det finns flera varianter, där lancetbågen är lång och smal, och ogivbågen (ogivbåge) där de två bågarna har olika radier och bildar en mer spetsig profil. Spetsbågen används ofta i kombination med flygande stödbjälkar och andra gotiska bostruktur som gör det möjligt att höja byggnadernas tak och öppna väggarna mot stora glasmålningar.

Historiskt uppstod spetsbågen i Västeuropa under högmedeltiden och blev ett centralt element i gotisk arkitektur, särskilt i Frankrike under 1100- och 1200-talen. Katedraler och kyrkor som Saint-Denis, Chartres och Reims är framstående exempel där spetsbågens form bidragit till högre interiörer och större fönster. Under 1800-talet återkom spetsbågen i den gotiska revival som präglade arkitektur i många länder.

Se även: gotisk arkitektur, båge, ogivbåge, lancetbåge, flygande stödbjälk.