spektrumanvändning

Spektrumanvändning avser hur elektromagnetiska spektrumet tilldelas och används för radiokommunikation och andra trådlösa tjänster. Det omfattar planering, tilldelning, licensiering och övervakning för att möjliggöra kommunikation med hög tillförlitlighet samtidigt som risken för störningar minimeras. God spektrumanvändning innebär också att frekvenser används effektivt och att ny teknik får plats.

Inom Sverige sker regleringen huvudsakligen genom Post- och telestyrelsen (PTS) i samarbete med EU och internationella organ som International Telecommunication Union (ITU). Internationell reglering och frekvensplanering följs genom World Radiocommunication Conference (WRC) och den europeiska rambilden för harmonisering av frekvensband. Varje frekvensband är oftast reserverat för vissa tjänster, exempelvis mobiltelefoni, broadcasting, satellitkommunikation, flyg- och maritim kommunikation, samt radartjänster. Vissa band kräver tillstånd eller auktion för att använda dem, medan andra är licensfria och får användas fritt under specifika tekniska villkor.

Främst för att öka effektiviteten används olika tekniker för spektrumeffektivitet och delning, såsom dynamisk spektrumanvändning, spektrumsamarbete och kognitiv radio som kan känna av och anpassa sig till yttre störningar. Tekniker och regelverk främjar också samordning mellan användare i närliggande områden och över gränserna för att minimera interferenser.

Framtiden präglas av ökande efterfrågan på trådlösa tjänster (5G/6G, IoT) och behov av flexibel, rättvis och högt harmoniserad spektrumanvändning, ofta genom refarming och nya delningsmodeller.