smältgranulering

Smältgranulering är en granuleringsmetod som används inom läkemedels- och kemisk produktion för att bilda granuler genom att smälta ett bindemedel och låta det binda partikelmassan när det svalnar. Metoden är köp avgränsad till termoplastiska bindemedel och kräver vanligtvis inte lösningsmedel, vilket minskar risk för lösningsmedelsrester och förenklar efterföljande torkning och färdigställande av produkten.

Processen innebär att ett bindemedel upphettas till sin smälta i en uppvärmd behållare eller i en gränkrådsutrustning. Pulverblandningen tillsätts och binds av det flytande bindemedlet som omsluter och sammanfogar partiklarna. När bindemedlet kyls och stelnar bildas kompakta och större granuler med olika ökända egenskaper beroende på processparametrarna. Processen styrs av temperatur, smälttemperatur, viskositet hos bindemedlet och bearbetningens tid.

Utrustning som används inkluderar högsikiga granulatorer med uppvärmning, särskilda smältgranulatorer och ibland tvilling-skruvar extruder för kontinuerlig produktion. Temperaturkontroll och kontroll av bindemedlets smältbarhet är centrala för att uppnå önskad granulegenskap som storlek, flöde och disintegration.

Vanliga bindemedel är termoplastiska polymerer och fettsyrabundna smältmedel som PEG-baserade bindemedel, poloxamern och glyceryl behenat. Valet påverkar granulernas storlek, densitet, porositet och tablettkomprimerbarhet.

Användningen av smältgranulering gör det möjligt att producera tabletter eller kapslar från fuktkänsliga eller lösningsmedelskänsliga substanser, med god contentuniformitet och reducerad torkningstid. Begränsningar inkluderar potentiell risk för termisk nedbrytning av aktiva ämnen, krävd kunskap om bindemedlens smälteegenskaper och utrustningskomplexitet.