smakförmåga

Smakförmåga, eller gustation, är förmågan att uppfatta kemiska ämnen som ger smaken i munnen. Den samspelar med luktsinnet och retronasal perception när maten passerar bakre delen av munhålan, vilket ger den helhetliga smakupplevelsen.

Anatomi och mekanismer: Smaklökarna är små sensoriska knoppar i tungans papiller samt i munhålans slemhinna. De innehåller smakreceptorer som aktiveras av kemiska ämnen och sänder signaler via ansiktsnerven VII, glossopharyngeus IX och vagus X till hjärnstammen och vidare till cortex, särskilt insula. Smakupplevelsen påverkas av luktsinnet och av faktorer som temperatur och textur.

Grundsmakerna: Vanligtvis räknas fem grundsmaker: sött, surt, salt, bittert och umami. Smakförmågan uppträder i kombination med temperatur och textur, och vår upplevelse av smak beror på interaktionen mellan dessa faktorer samt aromer som når näsan via retronasal väg.

Variation och störningar: Smakförmågan minskar ofta med åldern, eftersom antalet smaklökar minskar. Rökning, vissa mediciner, infektioner i luftvägarna och neurologiska tillstånd kan försämra smaken. Tillstånd som dysgeusi, hypogeusi eller ageusia är kliniska termer för smakstörningar, och kan uppkomma vid nyss nämnda orsaker eller efter virusinfektioner som covid-19.

Bedömning: I kliniska sammanhang bedöms smakförmågan genom självrapporterade upplevelser eller standardiserade smaktester. Förlust eller nedsättning av smaken kan påverka näringsintag och livskvalitet och kan vara ett tecken på underliggande medicinska tillstånd.