smärtlindring

Smärtlindring, eller analgesia, omfattar metoder för att lindra eller hantera kroppslig smärta och därigenom förbättra funktion och livskvalitet. Smärta kan vara akut eller kronisk och varierar i orsak, intensitet och varaktighet. Behandlingen är ofta multimodal och anpassas till patientens behov, riskprofil och kontext.

Läkemedelsbehandling delas vanligen in i icke-opioida analgetika, opioidanalgetika och adjuvanta medel. Icke-opioida läkemedel inkluderar paracetamol och NSAID (t.ex. ibuprofen, naproxen), vilka ofta används vid lindrig till måttlig smärta och ibland kombineras för förstärkt effekt. Adjuvanta medel används särskilt vid neuropatisk smärta eller komplicerad smärta, exempelvis vissa antidepressiva och antiepileptika. Opioida analgetika används vid måttlig till svår smärta men med strikt övervakning på grund av risk för beroende, tolerans och biverkningar. Topikala preparat samt regionala blockader kan vara relevanta i vissa fall.

Icke-farmakologiska metoder spelar en viktig roll och inkluderar fysioterapi, träning, kognitiv beteendeterapi, avslappningstekniker samt värme- eller kylbehandling. Vid vissa tillstånd används även nervblockader eller andra interventioner. Smärtlindring är en kontinuerlig process som kräver uppföljning, målriktade behandlingar och anpassning vid förändrad smärtkaraktär eller funktion.

---