slitageskydd

Slitageskydd är ett samlingsbegrepp för åtgärder, konstruktioner och material som minskar slitage på ytor som utsätts för friktion och nötning i maskin- och konstruktionsapplikationer. Skyddet kan vara passivt, exempelvis geometriska utformningar och skärskydd som minskar kontaktytornas frekvens eller skjuvkrafter, eller aktivt genom användning av smörjmedel, kylning eller underhåll av ytorna.

Material och tekniker för slitageskydd omfattar flera spår. Vanliga lösningar är hårdmetall- eller keramiska beläggningar, inklusive PVD/CVD-beläggningar, samt hårdlacker och ytförädling som nitridering, karbonitridering eller induktionshårdning för att öka ythårdhet och motstånd mot nötning. Slitstarka beläggningar kan kombineras med slitstarka material som stål, keramiker eller kompositer. Tillägg som polymerbaserade eller torra smörjmedel (grafit, MoS2) används ofta i applikationer där traditionell smörjning är svår.

Smörjning och ytskiktsdesign är centrala inslag i slitageskydd. Regelbunden smörjning, rätt typ av smörjmedel och korrekt kontaktarea samt belastning minskar både adhesiv och abrasiv slitage. Ytan kan också skyddas av långa livslängds-komponenter, såsom sköldar, kantavlastningar och kontaktbegränsande geometrier, som minskar exponering mot skadliga partiklar eller miljöer.

Design och bedömning av slitageskydd baseras på beräkningar av slitagemekanismer (abrasiv, adhesiv, erosiv, ytfatigue), belastning, hastighet, temperatur och miljö. Val av material och konstruktion anpassas till användningsfall, livslängd, underhållsambition och kostnad.

Vanliga tillämpningar finns inom tillverkning, gruvdrift, bygg- och jordbruksmmaskiner, transportband, lager och slidande länkar där ytskikt och beläggningar förlänger livslängden och minskar driftstopp.